Reportaget som flyttade hem: En bildberättelse om kaos, bös och en ny start
Det var tänkt att bli ett personporträtt. En inblick i någon annans liv under en helg. Men när återbudet kom i sista sekund, samtidigt som flyttkartongerna tornade upp sig hemma, fanns det inget val. Kameran fick vändas inåt. Det här är berättelsen om Isacs och Vidas flytt – en helg präglad av juristkontakt, Musikhjälpen och jakten på sömn.
Mörkret utanför fönstret är kompakt. Det enda ljuset i rummet kommer från den sista lampan som ännu inte packats ner, och det blåaktiga skenet från datorskärmen där Musikhjälpens livesändning rullar. En önskelåt har precis skickats in, ett litet hopp om energi i högtalarna för att orka fortsätta.
Min sambo Vida kallar det för "bös" och skriveri röd tusch på lådorna “Kastruller och annat bös”. Alla de där prylarna som samlas på hög och nu måste sorteras, slängas eller pressas ner i flyttkartonger och blåa IKEA-kassar. Om bara några dagar går flyttlasset, men att packa är bara toppen av isberget.
Livet pausar inte för att man byter adress. Elavtal ska tecknas, bredband flyttas och den eviga strömmen av mail ska besvaras. Samtidigt som skola och arbete kräver sitt, pågår en uppslitande tvist med den nya hyresvärden som kräver samtal med jurister. Stressen är påtaglig, nästan fysisk. Det som skulle blivit ett objektivt reportage om en annan människa fick stryka på foten när verkligheten trängde sig på. Stressen tog över, och jag blev tvungen att välja.
Resultatet blev detta. Inte reportaget jag planerade, men reportaget det blev. En ärlig bild av ett flyttkaos från Mölnlycke till Olskroken.
Lugnet före stormen, eller kanske mitt i den. Vida tar igen förlorad sömn i en säng som snart ska monteras ned.
En överblick över lägenheten i Mölnlycke där vardagslivet just nu monteras ner bit för bit.
Sällskap i natten. Datorskärmen lyser upp mörkret med Musikhjälpens livesändning – en digital lägereld medan packningen pågår.
Vida packar ner gardinerna.
En välbehövlig paus i allt "bös". Vi testar våra nya Kodak Charmera – miniatyrkameror små nog att hänga på nyckelknippan – och låter leken ta över allvaret för en stund.
Flyttdagen är här. Utanför huset i Mölnlycke står Vidas pappa redo vid släpkärran – den ovärderliga flytthjälpen som gör det omöjliga möjligt.
Snart ekar lägenheten helt tom.
Första anhalten i nya kvarteret. På ICA Supermarket i Olskroken inhandlas det allra nödvändigaste: toalettpapper och kaffe till familjen som burit och slitit hela dagen.
Dags att montera ihop allt vi för bara någon dag sedan monterat ned.
Prioriteringar. Kartongerna står fortfarande staplade längs väggarna i den nya lägenheten, men TV:n är redan uppe och igång. Musikhjälpen har varit en bra kompis under hela processen.
Frukost i sängen. En improviserad måltid bestående av äggröra och det skafferiet hade att erbjuda: pepparkakor, brieost och kex.
Ut på promenad för att lära känna vårt nya kvarter.
Cirkeln är sluten. Vida sover i den nya sängen. Efter en vecka av sömnbrist, juristbråk och flyttstress får kroppen äntligen vila. Vi är hemma.