Från Säve, till Portugal och tillbaka igen – Ann-Christin
I matsalen på Nordiska Folkhögskolan reflekterar nyligen pensionerade, 67-åriga Ann-Christin, över de människor som format henne. Efter ett långt arbetsliv som specialpedagog har hon nyligen gått i pension, men tankarna på lärande, möten och livserfarenheter är fortfarande närvarande. Det märks när hon börjar berätta om en av sina gamla lärare.
"Jag har haft många lärare, både bra och dåliga", säger hon och pausar innan hon fortsätter. "En lärare jag minns särskilt var väldigt sträng. Han var inte sträng på det där bra sättet, utan snarare en som kunde få vredesutbrott. Jag minns hans blå och röda rättningspennor, blå för rätt och röd för fel. I mattekursen gick han fram till min räknebok och gjorde stora röda kors över flera sidor. Pappret blev alldeles böljande, som om man målat med vattenfärg. Jag kunde inte bara vända blad och glömma allt, sidorna var liksom ärrade."
Alla hennes lärare har inte varit som den stränge matteläraren. Ann-Christin minns också en dansk lärare som gjorde stor skillnad i hennes liv.
"Den läraren lyssnade verkligen på oss och såg våra behov. Han hjälpte mig att få högsta betyg i matte, bara några år efter att min första lärare hade förstört min räknebok."
Ann-Christin har ägnat sitt arbetsliv som specialpedagog och hennes egna lärare har format hennes eget förhållningssätt till pedagogik och hon tänker ofta på vikten av att se till varje individs unika behov.
Minnen av föräldrarna – Säve som livets centrum
Ann-Christin har haft ett nära band till sina föräldrar, som hon minns med värme och tårar. De växte upp lantligt i Säve, och det var där Ann-Christin och hennes man, Peter, så småningom skulle återvända efter några år inne Göteborg.
"Min pappa var väldigt lekfull. Vi bodde lantligt, och han hittade alltid på roliga saker. Jag älskade det livet. Det var min idyll", säger Ann-Christin. "Jag flyttade till Göteborg ett par år, men kom tillbaka hit för att vara granne med mina föräldrar."
Hennes mamma, som blev 90 år, hade en särskilt stark plats i hennes hjärta. Ann-Christin minns hur de firade hennes födelsedag med en stor fest, omgiven av släktingar.
"Mamma var så pigg. Vi firade hennes 90-årsdag och hon var med hela dagen. Det var fantastiskt att få dela den dagen med henne. Tyvärr gick hon bort för tre år sedan, innan hon hann fylla 91."
Från Säve till Portugal
Det nyfunna pensionärslivet har redan bjudit på nya upplevelser för Ann-Christin. För en vecka sedan återvände hon från en resa till Portugal, där hon och Peter besökte hennes syster, som numera bor i Nazaré.
"Resan var underbar! Vi tog en liten elbåt på floden Douro. Det var helt tyst, så vi kunde verkligen ta in allt. Vattnet, fåglarna och alla de portvinsgårdar som låg längs floden", berättar hon med ett leende.
Men trots den magiska upplevelsen, fanns det också en liten skugga som drog ner stämningen på hemresan.
"Flygresan hem blev inte så smidig. På grund av ett åskoväder i Portugal var vi tvungna att landa på Arlanda i Stockholm istället för att åka direkt hem till Landvetter. Så vi fick ett inrikesflyg därifrån, och det blev lite längre än planerat. Jag ska erkänna att jag fick lite flygskam", säger hon och skrattar.
Väl hemma i novemberregnet kände hon att kontrasten var stor – men minnena från Portugal värmde.
