Kärleksbrev från en digitalkamera
Som tonåring satt jag ofta hemma på mitt rum och bara lyssnade, betraktade och läste om mina favoritband, fotografer och andra coola konstnärer. Jag kände mig så nära dem, deras konst talade till mig och dagdrömmandet om att jag minsann också skulle bli lika cool som den där gitarristen, fotografen eller konstnären slukade upp mig.
Det var som att mitt huvud skrev ett kärleksbrev som flirtade med allt det där jag ville vara. Och ett sånt kärleksbrev är precis vad Fujifilms nya kompaktkamera X-Half skriver till gamla analoga klassiker som Olympus Pen-serien.
Fujifilm X-Half är nämligen en liten digitalkamera som inte bara flirtar, utan fullkomligt omfamnar det analoga.
Namnet kommer från det analoga halvformatet – då man, istället för att exponera en hel liggande bild på negativet, endast exponerade en stående bild på halva. Det gjorde att man fick ut 72 bilder på en filmrulle som annars bara gav 36. Resultatet? När man skannade hela negativet fick man två stående bilder bredvid varandra, en så kallad diptyk. Och det är just detta diptyk-format som X-Half hyllar och gör till sin egen unika signatur. Som deras slogan säger: ”Half the size, twice the story”. Och visst är det så.
Jag har läst i diverse forum, och många klagar på den här kameran. Att den inte har lika bra tekniska funktioner som andra kameror på marknaden. ”Fujifilm X-Half är inte en kamera, det är en leksak”, har jag sett otaliga varianter av.
Men vem har sagt att en leksak inte kan berätta en story och skapa konst? Vi som gillar fotoprylar är alldeles för bortskämda med kamerateknik idag. Snabb autofokus, perfekt dynamiskt omfång, rasande snabb seriebildstagning – listan kan göras lång på funktioner som vi nästan tar för givna.
Jag tror att fokuset på att alla kameror ska ha den senaste, snabbaste och mest avancerade tekniken är en av många anledningar till att allt fler hittar tillbaka till det analoga fotograferandet. Det handlar om att stanna upp, ta sin tid, låta fotograferandet vara ett hantverk, en konstform. Att låta små imperfektioner ge bilden karaktär och att njuta av själva processen att skapa en bild och berätta sin story.
Och jag? Jag är precis rätt målgrupp för den här kameran. Jag är en professionell fotograf som redan äger en uppsjö av både analoga och digitala kameror. Samtidigt tillhör jag generationen som ser scrollandet på sociala medier som en lika stor livsnödvändighet som morgonkaffet. Jag älskar den här kameran! Visst, bildkvaliteten kan inte mäta sig med mina dyra digitala systemkameror, och den genuina analoga känslan får jag bara när jag fotar med film i min kamera från 60-talet. Men Fujifilm X-Half är något eget. Den är en påminnelse om att fotografi inte alltid handlar om tekniska specifikationer, utan om att fånga en känsla och ett ögonblick.
Jag har nu haft Fujifilm X-Half i min byxficka vart jag än gått i över en vecka, och den kommer nog få följa med även ett bra tag framöver.
