Ett år flyger förbi, sedan går det ett till, och ytterligare ett till. Plötsligt hamnade jag här. Tjugotvå år gammal, fast anställning, förstahandskontrakt och sambo. Allt det där man kallar vuxenlivet, men jag är väl inte vuxen? 

Det var bara ett ögonblick sedan jag tog studenten, ännu kortare sedan jag satt hemma hos farmor, tittade på barnprogram och åt glassbåtar. Idag fyller jag tjugotvå, och därefter tjugofem, trettio, kanske till och med fyrtio. Vem vet? 

Den här tjugotvååringen har allt det där som tillhör vuxenlivet, men som också har en kamera och med den kommer något så barnsligt som en dröm. En dröm om att skapa och berätta.